Hur kan det komma sig att kvinnors arbete fortsätter
värderas så lågt, i ett av världens mest jämställda länder?
Under lång tid gick det åt rätt håll, om än i långsam takt.
Men 2020 stannade utvecklingen av. Då talades det om
en tillfällig pandemieffekt men vi kan nu tyvärr konstatera
att trenden håller i sig.

En orsak till att gapet växte förra året är att lönerna
ökat mer i privat sektor, där fler män jobbar, medan
ökningen varit mindre i offentlig sektor, där kvinnor är i
majoritet. Kvinnor som arbetar inom förskolan och tar
hand om det allra mest värdefulla vi har så att alla andra
kan gå till jobbet, kvinnor som arbetar inom sjukvården
och räddar liv, kvinnor som bär välfärden på sina axlar.

Att kvinnodominerade yrken värderas lägre är tyvärr inget
nytt. Kvinnor har avsevärt lägre ingångslöner och svagare
löneutveckling. En ny rapport från Saco visar också att
kvinnor får betydligt sämre utväxling för sina utbildningar –
livslönen för en kvinnlig akademiker är i snitt 16 procent
lägre än för en manlig. Detta förföljer kvinnor livet ut i form
av lägre pensioner.

Vare sig ökad jämställdhet eller den tillbakagång vi nu
ser är en slump. Det handlar om politiska prioriteringar
och en vilja från arbetsgivarna som bär över upp- och
nedgång i samhället. För att löneskillnaderna inte ska
bita sig fast och klockan för alltid stanna på 16:12 krävs
nu aktiva och kraftfulla åtgärder. Lön hela dagen arbetar
för att kvinnor också ska få lön för hela sin arbetsdag.
Vi ställer fyra gemensamma krav:

1. Synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader.
Vi som är en del av arbetsmarknadens parter och vi
som politiska förbund har tillsammans med arbetsgivare
och staten ett gemensamt ansvar att inte acceptera de
låga kvinnolönerna. Tillsammans måste vi bryta
värdediskrimineringen så att kvinnodominerade yrken
får löner som motsvarar yrkets krav, kompetens och ansvar. 
Inför sanktioner för arbetsgivare som ignorerar lagen.

Allt för många arbetsgivare struntar i kraven på årliga
lönekartläggningar. Därför måste Diskrimineringsombudsmannens
tillsyn skärpas och sanktioner införas så att de som bryter
mot lagen får kännbara påföljder.

2. Säkerställ ett jämställt uttag av föräldraledigheten.
Det är inte bara lönegapet som bitit sig fast, det har också
det obetalda hemarbetet. Män tar fortfarande ut en knapp
tredjedel av föräldraledigheten och utför en timme mindre
hemarbete per dag. För att stärka kvinnors ställning i
arbetslivet och mäns relationer till sina barn behöver fler
månader reserveras i föräldraförsäkringen.

3. Heltidsarbete som norm, trygga anställningar och
jämställd arbetsmiljö. 
Mönstret att kvinnodominerade branscher har mer
ofrivilligt deltidsarbete, fler osäkra anställningar och
en mer påfrestande arbetsmiljö med fler sjukskrivningar
som följd måste brytas.

Jämställdhet är inte en utopi. Det är en rättighet och en
nödvändighet som gagnar hela samhället. Politiker och
arbetsgivare bär ansvaret för att utjämna skillnaderna
och för att klockan ska gå framåt, och inte bakåt.

Heike Erkers, ordförande, Akademikerförbundet SSR
Mari-Louise Wernersson, tf. förbundsordförande, Centerkvinnorna
Anna Troberg, ordförande, DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor
Britta Lejon, ordförande, Fackförbundet ST
Ulrika Boëthius, ordförande, Finansförbundet
Anders Johansson, ordförande, Forena
Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer-förbundet
Ewa Larsson, ordförande, Fria Gröna Kvinnor
Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna
Malin Ragnegård, ordförande, Kommunal
Sofia Kühner, ordförande, Kvinnliga Läkares Förening
Bulle Davidsson, ordförande, Kvinnor i Svenska kyrkan
Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan
Cecilia Elving, ordförande, Liberala Kvinnor
Marie Trollvik, ordförande, Lönelotsarna
Christina Olsson, generalsekreterare, Makalösa Föräldrar
Cindy Falquet Lindh, ordförande, Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté
Annika Strandhäll, ordförande, S-kvinnor
Liza di Paolo-Sandberg, ordförande, SKPF Pensionärerna
Ianthe Holmberg, ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund
Ida Kåhlin, ordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Susannah Sjöberg, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer
Anneli Westling, ordförande, Sverigeunionen av Soroptimistklubbar
Olga Persson, ordförande, Unizon
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken Hora Eller Kuvad
Veronica Magnusson, ordförande, Vision
Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande, Winnet Sverige
Gertrud Åström, ordförande, Östersjöfred